Cirkus

Artist talk by Leo Pettersson (in Swedish)

Proportioner i det kaos som är liv och materia

Jag har ju blivit ombedd att beskriva något av mitt konstnärskap och tycker alltid att detta är något vanskligt.

Främst på grund av att det skulpturala mediet som jag nu arbetar med skall upplevas konkret och det kan jag ju inte erbjuda så här.
Men jag gör ett försök och det får bli med bilder.

Jag brukar säga att jag försöker anteckna några proportioner i det kaos som är liv och materia. (Och tycker egentligen att det mest sympatiska är att använda de medel som står till buds och ser materialet som en underordnad betydelse. Men vill man ha någorlunda hållbara verk utomhus, finns just inte många fler alternativ än brons och sten. Sen lockar naturligtvis nyfikenhet, begär och andra lustar att vara klåfingrig på det mesta).

En enkel form som bärare av ett mer komplext innehåll. Och med innehåll menar jag då inte just min egen intention till verket utan mer det som genereras i betraktaren huvud. Det är väl konstens magi.

Platsspecifik skulptur

Buchenwald, sculpture in forest

Jag har främst arbetat med platsspecifik skulptur och börjar med ett verk jag gjorde i Buchenwaldt. Jag var inbjuden till Schloss Ettersburg utanför Weimar och i kanten av Buchenwaldt, till en utställning som kallades “Landschaft und Skulptur” 1992.

Jag visade 5 stycken skulpturer ur en serie som jag kallade “Kaos och arketyper”, bland annat denna som stod som ett vaxat parkettgolv i det grönskande landskapet.

oval, sculpture

Och så gjorde jag ett verk speciellt för platsen. Då gick jag ut i skogsrummet. Buchenwaldt är ju inte bara namnet på ett koncentrationsläger utan framförallt en fantastisk bokskog, där bland annat Goethe och Schiller sökte inspiration.

Jag gick alltså in i denna skog en tidig morgon med dom första solstrålarna speglande sig i dom glansiga bokbladen. Bröt av ett blad och drog in doften av klorofyll i mina lungor och lät mig villigt ledas vidare i denna natur, full av möjligheter, då jag plötsligt får syn på en röd påle nerslagen i marken, så en till och ännu en…

… och snart står jag framför ett vakttorn i armerad betong och taggtråd. Ett gjutet rum, nu solkat, flagat och möglat, med en ensam bakelittelefon hängande i sin sladd på den fuktiga kalla väggen. Jag ryser till och blickar ut över detta snillrika och effektiviserade dödsläger. Märkligt.

Blickar så tillbaka in i skogen och insekternas surrande i solstrålarnas värme. Vilken obehaglig kontrast. En väg av otroliga möjligheter slutar i mass-slakt.

Jag skapar ett rum i skogen genom att rensa bort de tunna smala bokslanor som likt sensuella slangar söker sig upp mot ljuset. Alla dessa organiska riktningar samlar jag på marken tills de formerar ett kryss i denna glänta. Krysset är ju en metafor för allt från en markering på en karta, över människokroppen, till vägskälet med mötet av 2 vägar.

Buchenwald, sculpture in forest

(I ett annat sammanhang skulle denna formerade massa te sig kaotisk.) Millesgården.

Kub

kub, installationNästa bild är från den s.k. “Katedralen” i Pannhuset på Röda Sten, 1997. Folke Edvards kontaktar mig och ber mig göra något för Röda Sten.

Jag ser ett då mörklagt stort rum med 2 stora koniska kolsilos i ruffig betong. En imponerande volym utan dagsljus. En smal liten solstråle letar sig fram genom en spricka i väggen och projicerar ett bländande vitt streck på en av pelarna. Denna kontrast vill jag åt.

Vitt är den enda färg som egentligen inte finns i detta rum. Hur som helst. Jag formerar en transparent kub med sidan 10 meter. Uppifrån ett distinkt koordinatsystem i taket, hänger 1 200 vitmålade slanor med rotändan uppåt och de finare delarna neråt.

Det bildar en organisk arkitektur som rör sig precis över golvet av det då naturliga självdraget genom byggnaden.

Listening

Inför millennieskiftet 1999/2000 bygger jag en slags lysande tratt, 10 meter upp i en av almarna i allén i Göteborg. En alm som vuxit upp med 3 stycken stammar, där blixten skurit av stammen på 10 meters höjd. Den är konstruerad av vidjor och med 3 stycken långa vita lysrör riktar den sig uppåt, utåt universum, som ett lyssnande öra.

listening

The Loop

Skövde konsthall, som arkitekten Hans Erland Heineman ritade åt Skövde 1968, som Sveriges första kulturhus. Där gör jag 2002 ett försök att exponera rummet med en 110 meter lång wire.

Ihoptvinnad av vidjor, spänner och tangerar den konsthallens väggar och tak.

the loop, installation

The Loop, installation, Skövde konsthall

Sprung

Sprung, sculpture

“Sprung”. 2009. Slanor. 6x6x6m. Pilane Skulptur.

`Sprung’ är ett arbete byggt på bergskrönet vid Pilane med utsikt ut mot det öppna havet.

Den är formad som en transparent kub med sidan 6meter, gjord av träslanor och ställningsrör. I detta rum växer en av pilslanor sammanbuntad spiralslinga fram.

Verket berättar kanske något om den energi som finns på Pilane och dess rörelse utåt havet: kanske om andra möjligheter och nya horisonter. I dess motsatta riktning knyter den
an till gravfältets historia.

Offentliga uppdrag och den mindre skalans arkitektur i det imaginära rummet

Parallellt med dessa förgängliga arbeten, har jag dels arbetat med mer permanenta offentliga uppdrag och dels med den mindre skalans arkitektur i det imaginära rummet. Alltså det tänkta rum som lätt bildas i våra huvuden runt en mindre skulptur med beskrivande inslag.

I jämförelse med rummet runt den fysiskt konkreta skulpturen som oftast också är påfallande konkret.

stripes

Jag har alltid känt en stark dragning till färgen både som fysisk materia såväl som optiskt fenomen. Detta har gett upphov till en serie målningar som bland annat upprepar sitt tema i 3 olika storleksförhållanden för att på så vis vidga seendet med ett optiskt perspektiv.

stripes

Jag tycker om tanken att se dessa färgsträckor som komponerandet av ett musikstycke(högt eller lågt). Jag utgår egentligen från grundfärgerna och en helt intuitiv process i detta komponerande men har flera gånger överraskats av att där ofta förekommer gammal talmystik, som till exempel det gyllene snittet. Men å andra sidan ser ju hela naturen ut att följa olika slags mönster.

Aladdins lampa

Alladdins Lampa/Den dansande Dervischen, art

Detta färgspektra har jag även använt mig av i mitt senaste offentliga uppdrag som jag kallat: “Aladdins lampa – den dansande Dervischen”.

Ett av förslagets inspirationskällor: Jag tänker mig ett laboratorieglas som nertill börjar med ett klot, ur detta stiger en cylindrisk pelare upp som avslutas med en tratt upp mot rymden.

Skulpturen består av färgstråk, i huvudsak grundfärgerna plus vitt och svart samt några blandförhållanden mellan dessa. Färg är ljus och med ljus varseblir vi världen.

Dessa färgstråk startar en rörelse nere i klotet som sätter pelaren i gungning, det skapas en rytm, några disharmonier skakar loss och en ny rytm svänger till och ger näring upp mot tratten som nu har bytt färg och skickar nya signaler. Blandar man grundfärgerna optiskt, som ljus får man vitt ljus men blandar man dom fysiskt får man svart, åtminstone brunsvart.

En skola skulle kunna vara som ett laboratorium, där en tanke under fria förhållanden möts av en annan, prövas, undersöks, får
syre av en tredje, svänger till av en fjärde, kan till och med bli bortstött av en femte men i bästa fall skapas här utrymme för möjliga synergier och potentiella flöden.

Alladdins Lampa/Den dansande Dervischen, art