Färgloopar

Thomas Millroth about “Aladdins lampa” (in Swedish):

Alladdins Lampa/Den dansande Dervischen, art

Skulptören Leo Pettersson har ofta använt sig av olika material, sten, plywood, slanor, neon, vidjor; gärna med anknytning till platsen för att locka något oväntat ur det befintliga.

Det blir en poetisk omskrivning, där material och rum spelar mot varandra. Då vi närmar oss skulpturerna och vill omfatta dem, uppstår en rörelse, som sätter sig i vår egen kropp som abstrakt koreografi.

Så var det även i den klassiska skulpturen, men med upprepningar och symmetri ligger Leo Petterssons verk närmare modern elektronisk musik och minimalism. En kryssformad rörelse i hans verk är inte en chiasm, snarare en loop, en sig upprepande slinga av varseblivning.

Små delar fogas samman till stora former. Hans Dansande dervisch är byggd av nittio sexkantsringar i olika diameter och färg. De samlas till en rund form, som sträcker sig från marken upp mot himlen.

Resultatet är en vertikal böljande kraft, som påminner om dervischernas transartade danser, som ju är böner, där de förenar himmel och jord i sina kroppar.

Själva formen är dynamisk och harmonisk, men får puls av färgerna. Färger skapar ju avstånd och rum, drar sig tillbaka, skjuter fram. Ur dem växer en dynamisk kraft, som gör en yr.

Ögat vill ju läsa ihop det röda och lägga det långt framme som ytan på en ikon, men här böljar det fram och åter. Tvärtom med blått, som är återhållsammare och mer tillbakadraget.

Motsättningarna mellan färger, form och de skevt monterade plattorna framkallar en oemotståndlig evighetsrörelse. En loop, som kan upplevas på en andlig nivå som skapare av svindel och extas.

På väggen sträcker sig färgstråk, som töjer sig och rycker tag i väggen. Och i fallande skala upprepas de. Det stör vår perception, som får svårt med proportionerna. Vad är stort och smått, nära och fjärran?

Allt är rörelse och påminnelse om extasen. Men som en liten ande ur flaskan dyker hon upp, den lilla ballerinan med sin svalt blått lysande virvel i en koncentration, som mer liknar inandning och försjunkenhet än extas. Fast det kan jag inte vara säker på.

Tänk om det är hon som skapat all denna intensiva böljande rörelse i sin djupt koncentrerade dans?

Thomas Millroth