”Tatlins dans”

När Agneta von Zeipel, curator vid Uddevalla konsthall, hösten 2016 ställde frågan till mig om jag kunde göra ett verk för konsthallen som hade några beröringspunkter till våran natur utifrån olika perspektiv fick jag i tankarna en skulptur om ett dynamiskt växande men som också polariserade med den sprödhet, skörhet och känslighet som finns i naturen och där vi människor alltmer klampar in med en klåfingrig girighet för maximal profithunger. Vi hugger ner våra regnskogar och urskogar i ett rasande tempo. Vi bearbetar jord och berggrund på ett hänsynslöst sätt för att utvinna eftertraktade metaller, mineraler och pumpar upp olja så att jordskorpan mer liknar en schweizerost och ersätter dessa håligheter och tomrum med saltvatten eller än värre med giftiga restprodukter och sopor, som om detta skulle återgälda rovdriften och med en underlig förtröstan om att naturen på sikt läker alla skador och sår. Som om det finns en vetenskaplig evidens för detta.
Det är mycket märkligt då de flesta är överens om att vårt ekosystem är oerhört känsligt, utvecklat under miljontals år och bör betraktas mer som en sublim organism eller ett levande väsen. Visst har naturen och dess levande varelser en mirakulös läkande förmåga men vetskapen om att mänskligheten orsakat förödelse av omistliga nu utdöda arter genom okunnighet och kortsynt vinstintresse borde sätta ett massivt stopp för detta och inse att vi är en avgörande faktor för hur samspelet mellan natur, rymd, luft, vatten, växter, levande varelser, och övriga objekt skall fungera, trivas och utvecklas.
Jag har inte ambitionen, eller ens fömågan, att skapa ett visuellt verk som behandlar hela detta komplexa system vi lever och dör i. Det räcker med några beröringspunkter. För mig har ett konstverk ganska lite med illustration att göra vare sig det gäller idéer eller funktioner. Det arbetar med det visuella språket som står närmare det musikaliska uttrycket av tonen, klangen och rytmen i våra kroppar. Det är ju den visuella konstens magi.
I huvudet hade jag en fri parafras av ett uppochnervänt Tatlins torn som med sina båda spiraler bildar en dansande skålform för andra möjligheter. Jag vill annars inte ha någon bestämd inarbetad plan, då det känns mer spännande att starta så förutsättningslöst som möjligt.
Jag hade egentligen inte tänkt att binda upp mig vid Tatlins torn på grund av den gigantiska förväntning eller pompösa ambition detta skulle skulle kunna associeras vid, utan hellre sett det som ett öppet utkragat hålrum där andra möjligheter växer fram i en dialektisk spiralrörelse där kollisioner vållar nya flöden och skapar sin egen form. En svagt pulserande rörelse växlar spår och antar en ny riktning, svänger runt sig själv och väljer en annan väg eller försvinner ljudlöst. Andra trevande röster bildar en slinga och en knappt hörbar melodi skjuter ut till en rytm, svänger till och glider i sär. I denna spricka uppstår oanade rumsligheter med andra vägar, möten och rörelser.
Om det kan beröra likt en sprutande vulkan i ständig förändring eller bli lågmält som ett andetag vet jag inte. Det känns mer spännande att starta så förutsättningslöst som möjligt. Som att börja med ett embryo och få låta det växa till en möjlighet av visuell gestaltning med hjälp av den konstnärliga slumpens fördolda eller snabbt undanglidande drivkrafter som bland många är att överraska sig själv med något man inte förväntat sig. Genom att försätta sig i ett mentalt helt öppet tillstånd av tillförsikt för inre vägledning av det som vill bli till och därigenom delta i denna konstnärliga process mera som ett medium än den förutbestämda och pragmatiska konstnären.
Det mesta av mitt arbete intresserar sig för livets paradoxer, kontraster, pulserandet mellan ytterligheter, mellan en riktning och dess motsatta, mellan svart och vitt, mellan färg och ickefärg, som en naturens växande spiralrörelse och dess eviga växelverkan i den oändliga rymdtiden och det allra minsta mikrokosmos, fram till vår egen uppfattning mellan askes och kitsch, minimalism och vulgo. I dessa mellanrum uppstår intressanta energier som kan få stenar att rulla, berg att flyttas och mirakel kan ske.

Orust den 30:e mars 2017

Leo Pettersson

”Tatlins dans” Bohusläns konsthall, 2017.Stål, aluminium, trä, plywood,grenar.10 x 7 x 7m